En bloggnybörjares tveksamma försök!
”Jag älskar dig för den du är” brukade min son säga när han var mindre. En självklarhet för mig men för honom som är lite speciell kanske orden har en viktigare innebörd. Han har asperger, eller är asperger, eller lever i en annan dimension kallad aspergers syndrom. ”Det är inte så lätt när man har ett syndrom” är ett annat av hans kloka uttryck. Han är nämligen mycket klok och jag blir ibland omkörd i innerkurvan av hans intelligens. Han älskar mig för den jag är och det finns inga tvivel; jag är hans livs viktigaste person. Jag finns där som stöd och jag älskar honom, han har ett sätt som får människor att tänka mindre snälla tankar men i ”vår” värld finns inga regler för hur man måste vara för att bli älskad. Han är min son och bandet är mycket mycket starkt.
Jag brukar säga att jag har fått ett barn med asperger för att jag behövde det. Han har lärt mig mer om människor än vad nån annan kunnat göra. Han är min ledsagare i min värld och jag i hans, vi möter varandra, ställer frågor till varandra, kompromissar och blir osams men vi viker inte från varandras sida.
I min blogg kommer jag att ge uttryck för hur jag känner kring min och min sons situation. Känslor som funnits med i 11 år men som fått stanna inombords pga olika omständigheter. Kanske det finns fler som känner som jag…
Otroligt bra skrivet och vilken intelligent son du har!
Finns det ingen pappa du kunnat ventilera med? Du har inte haft kontakt med någon kurator eller psykolog heller...
Underbart att han lärt dig då mycket om andra människor!
När jag gick på kurs i Ntural horsemanship så tyckte jag att jag lärde mig att förstå både djur och människor! Det är bra att man finner något eller någon som lär en att förstå sig på livet!
