Oron
Jag undrar var gränsen går till att bli för sträng. Hur mycket kan jag begränsa mitt barn innan det leder till hämning? Ett barn som tror sig klara allt och aldrig tvekar inför en utmaning, ett barn som vill göra precis allt och som inte kan ta ett nej för ett nej eller ta att någon annan ska ta beslut, hur gör jag för att detta barn ska bevara dessa fantastiska egenskaper tills han blir mogen nog att klara av att hantera det samt ta konsekvenserna om det inte går som han tänkt, för det är ju därför jag hejdar honom idag. Idag är det ju jag som målsman som får ta smällen om nåt går snett. Jag vill att han ska ha detta självförtroende när han är vuxen för han är unik, han är oslagbar, han är en superhjälte, han är min superhjälte!! Men jag kan inte i denna världen låta honom leva ut sina drömmar, det passar sig inte. Han har mött så mycket ilska denna stackars pojke och jag är så rädd att det ska vara det han minns av sin barndom, att alla var arga på honom. Min oro har förändrats med åren från att handla om vardagsproblem som påklädning till att nu handla om han psykiska status som vuxen. Alla föräldrar oroar sig säkert för sina barn så jag är väl inte ensam i den båten skulle jag tro.
